Knekthövitsman Nils Finne (8344)

Nils er min 10xtippoldefar


Fødsel og familie


Nils var far til

Liv og virke


Knekthövitsman, skattebonde i Åsjögle. Jb 1602: "Nilss i Åshögle. Ähr Höfwitzmann hafuer frit alle wisse och owisse Partzel.". Bel. i Sörebo, Mörlunda sn, 1567-1578, i Åsjögle från 1579. Ev. son till Nils Finne i Tulunda, Mörlunda sn (bel. där 1533-1567), som förutom Tulunda hade en skatteutjord i Stora Aby samt arrenderade en gård i Haddarp, Lönneberga sn, av Vadstena kloster. - Förlänades skatten från Åsjögle på livstid genom kgl. brev 1586 27/3. Uppbar år 1587 12 dalers (à 4 mark) ränta som förläning för sin tjänst (Sven A. Nilsson, På väg mot militärstaten. Krigsbefälets etablering i den äldre vasatidens Sverige [Opuscula Historica Upsaliensia 3], 1989, s. 55). Avgick som hövitsman omkr. 1605, då hans fänika 1606 övertogs av Börje Olofsson. Hade redan 1599 förläning på skatten av ett hemman i Berg, Mönsterås sn, på vilken han får bekräftelse 1605, då han även nämns som befallningsman i Stranda. Enl. Almquist (Lokalförvaltningen…, del 4, s. 178) fogde i Handbörd och Stranda 1605-1610. (Kompletterende opplysninger fra Roger Axelsson i innlegg i Anbytarforum 12. februar 1999 og 29 desember 2000).

Hövitsman är en hövding, ledare. Namnet kommer troligen från huvudman. Första kända användande av begreppet är från 1521. Begreppet har många olika användningar. Gustav Vasa kallar sig hövitsman över riket i betydelsen riksföreståndare före sin kröning. Slottsfogdar och landshövdingar kallas i flera fall hövitsmän över sina områden. krigshövitsmän används som beteckning på generaler eller befälhavare, eller skepshövitsmän som beteckning på amiraler. Orden kan även användas som synonym till huvudman för en ätt.

Fännika (ty. Fähnlein, liten fana), betecknade under slutet av medeltiden och ända in på 1600-talet en avdelning fotfolk som följde en fana. Dess styrka överskred sällan 500 man. Ett antal fänikor förenades till ett regemente. I Sverige utgjorde fänikan under hela 1500-talet den högsta enheten vid fotfolket. Varje landskap uppsatte ett, under olika tider växlande, antal fänikor, vartill kom gårdsfänikan, ett slags garde, fänikor av präste-, frälse-, fogde-, bergslags- och andra knektar samt ett stundom betydande antal fänikor av värvat manskap. Fänikans normalstyrka utgjorde under mitten av 1500-talet 25 rotar om 21 man, inberäknade över- och underrotmästare. Den delades i 5 kvarter under var sin kvartermästare, och dess befäl ("ämbeten") utgjordes för övrigt av 1 hövitsman, 1 fänrik, 1 löjtnant (åt fänriken), 1 profoss, 1 kaplan, 1 mönsterskrivare, 1 fältskär samt 5 trumslagare och pipare eller i allt 542 personer. Styrkan växlade dock betydligt och sjönk ofta till 300, ja till 200 man. Vid 1600-talets inträde sjönk styrkan ända till 150 man, stundom mindre; fänikan fick då benämningen kompani. De flesta av senare tids regementen har sitt ursprung i olika lokala fänikor. Ett exempel är I 15, Älvsborgs regemente som har sitt ursprung i de fänikor som under 1500-talet skapades i Västergötlands södra del.

Befallningsman är en titel på en ämbetsman eller tjänsteman som i olika tider använts med flera olika betydelser. Den äldsta svenska användningen är på en ämbetsman, som samtidigt var konungens fogde över ett visst område ("fogati") och kommendant på något av kronans slott. I några svenska landskap användes befallningsman som benämning på kronofogdar, i några fall även på länsmän. I dessa sammanhang kunde även beteckningen "kunglig befallnigsman" förekomma, för att markera att det var en statlig befattningshavare. En befallningsman kan också avse någo utsedd av överordnad att förvalta ägor, områden och senare även gårdar inom lantbruket, och är då synonymt med gårdsfogde, ladufogde, eller rättare.

Død og begravelse


Nils døde senest 1615 på Åsjögle, Mörlunda, Kalmar, Sverige.

Kilder


Oversikt

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License